Eroticism has this in common with an addictive drug: that there is a coercive element to its pleasure with which part of us is in complicity, and part not. Thus ever since time began men have been trying to enjoy eroticism without being destroyed by it. Societies, religions can be defined in the way they deal with this conundrum. Polygamy, monogamy with repression, monogamy with affairs, monogamy with prostitutes, serial monogamy. Not to mention individual solutions of great ingenuity, or desperation: Victor Hugo with the door knocked through the wall of his office, to let in a girl each afternoon. Auden's flair for finding call-boys in every town. Picasso who simply refused when wife and mistress demanded he choose between them. Then there is always the hair-shirt of course. But perhaps the thing to remember when you wake up with a life full of fresh paint and tortuous complications is that eroticism wasn't invented for you, nor merely for the survival of the species perhaps, but for a divinity's entertainment. Nothing generates so many opportunities for titillation and schadenfreude as eroticism. Which is why it lies at the centre of so much narrative. How the gods thronged the balconies of heaven to see the consequences of Helen's betrayal! And your friends are watching too. Your antics have put the shine on many a late-night conversation.
On the borders between mythology and history, that wily survivor Odysseus was the first who learnt to trick the gods. And perhaps his smartest trick of all was that of lashing himself to the mast before the Sirens came in earshot. There are those of course who are happy to stand at the railings, even scan the horizon. Otherwise, choose your mast, find the ropes that suit you: sport, workaholism, celibacy with prayerbook and bell... But the kindest and toughest ropes of all are probably to be found in some suburban semi-detached with rowdy children and a woman who never allows the dust to settle for too long.
| Erotik har följande gemensamt med en beroendeframkallande drog: Det finns ett tvångselement förknippat med dess välbehag, med vilket en del av oss är i maskopi, en annan del inte. Ända sedan tidernas begynnelse har människan försökt njuta av erotiken utan att låta sig förtäras av den. Samhällen och religioner kan definieras genom det sätt på vilket de hanterar detta delikata problem. Polygami, monogami med förtryck, monogami med kärleksaffärer, monogami med prostituerade, seriell monogami. För att inte nämna alla raffinerade, eller desperata, personliga lösningar: Victor Hugo som öppnade en dörr i väggen i sitt arbetsrum för att släppa in en flicka varje eftermiddag. Audens väderkorn på småpojkar i varenda stad. Picasso, som helt enkelt vägrade ta ställning när hans hustru och älskarinna krävde att han skulle välja mellan dem. Sedan finns ju alltid tagelskjortan, förstås. Men det man kanske måste komma ihåg när man vaknar upp med ett liv fyllt av fräschör och intrikata komplikationer, är att erotiken inte uppfanns för oss, kanske inte ens blott för artens överlevnad, utan som underhållning för gudarna. Ingenting erbjuder så många tillfällen till kittling och skadeglädje som erotiken. Så står den också i centrum i så mycken epik. Tänk hur gudarna myllrade på himmelens balkonger för att bevittna följderna av Helenas svek! Och dina vänner tittar också på. Dina krumsprång har givit glans åt mången nattlig konversation.
I gränslandet mellan mytologi och historia var den sluge överlevaren Odysseus den förste som lärde sig att överlista gudarna. Och det kanske smartaste av alla hans knep var det där han surrade fast sig själv mot masten innan sirenerna kom inom hörhåll. Det finns förstås de som är lyckliga med att stå vid relingen, och rent av med att spana mot horisonten. I annat fall, välj din mast, hitta de rep som passar dig: idrott, arbetsnarkomani, celibat med bönbok och klocka… Men de vänligaste och starkaste repen av alla står antagligen att finna i något förortsradhus med bråkiga ungar och en kvinna som aldrig låter dammvippan vila alltför länge.
|