This site uses cookies.
Some of these cookies are essential to the operation of the site,
while others help to improve your experience by providing insights into how the site is being used.
For more information, please see the ProZ.com privacy policy.
This person has a SecurePRO™ card. Because this person is not a ProZ.com Plus subscriber, to view his or her SecurePRO™ card you must be a ProZ.com Business member or Plus subscriber.
Samarbetar med
This person is not affiliated with any business or Blue Board record at ProZ.com.
Open to considering volunteer work for registered non-profit organizations
Priser
Portfölj
Provöversättningar: 1
Engelska till Svenska: Doctor Who episode Season 12, Episode 10 General field: Konst/litteratur Detailed field: Bio, film, tv, drama
Källtext - Engelska We're in the very far future.
- Seven humans left.
- Cyberdrones!
No!
Go with the humans. Help them.
Get them out of here.
You won't make it
back to the TARDIS alive.
We know where you are.
We will find you.
The Boundary, it's where
we've been trying to get to.
A gateway, a direct route
out of here into another
random part of the universe.
Whoa! Wow!
Be afraid, Doctor,
because everything is about to change.
Sync and corrections by btsix
www.addic7ed.com
How are you here?
Take my hand.
Never.
Take my hand or I turn them into
tiny human dolls right here.
How have you connected
Gallifrey to that Boundary?
Fine. You really want me
to show you I'm serious?
Eenie, meenie, miney...
Miney.
Fine, I'll play your game.
- ...I'll be back.
- She won't.
And it's not a game.
Good luck, humans.
We have to go through there.
- We have to go and get her.
- No, we have to wait for the others.
They're here.
- Over here!
- Go, go, go, go!
I'll cover you!
Come on! Bescot!
Argh!
No!
The ship is ours.
Look upon my work, Doctor, and despair.
Remember how we used to run
through those streets as children?
The alleys where we'd hide
from Borusa as we skipped classes?
All gone now.
Come on, ask me why I did this.
Why did you do this?
Not telling you.
Oh, crack a smile.
- Proud of yourself?
- Definitely.
All this death, finally made you happy?
Ecstatic!
And has it calmed all the rage?
I don't think
anything will ever do that.
We're going to take a tour
through the capital,
or its ruins, at least.
Things I need to show you.
And, um, I know you're worried
about your friends.
Plotting how to get away.
I can see it in your eyes.
But you can't help them,
so don't even think about it.
Down you come. That's it. Yaz, come on.
- Where's Bescot?
- They killed her.
We have to go back for her.
No, no, no. No, you can't do that, mate.
Listen, don't tell me what I can't do.
She had nightmares
about being captured and converted.
- I can't let that happen.
- Do you really think
that she would want you to
go back there and risk your life?
I owe her. And what difference
does it make anyway?
We don't stand a chance here.
We are stuck on a ship
stacked with Cybermen.
Four humans sticking out on every
surveillance system they've got.
He's right, and I've been thinking
about that. I've got an idea.
It's a bit of a mad one, quite
dangerous and it might not work,
but we've got form with plans
like that, ain't we, Yaz?
Yeah, our speciality.
How dangerous?
We use their armour
so they don't notice us.
That way, we can move around
and get off the ship.
So you want us to disguise
ourselves as Cybermen?
Have you ever opened one up?
Well, I guess it won't be pleasant.
They're full of human remains.
Well, I don't need it
spelling out, do I?
You can't fake being a Cyberman
for any length of time.
We only need to do it for long
enough to get us out of here.
If you do the bodies, I could disable
the suit connection into
the shared neural network.
It's insane.
Well, I didn't say it was
a perfect plan, did I?
But it is the best one we've got.
This is my weapon store.
This all you got?
Well, it's quite hard to get
deliveries out here, you know.
I had hoped I'd fought
my last battle a long time ago.
Still...
This old general
still knows a few tricks.
I'm not too sure about weapons.
Yeah, well, I'm sure about Cybermen.
Now, you fight them or you die.
They don't have any mercy.
You can be a pacifist tomorrow.
Today, you have to survive.
Ah!
The Citadel, the heart of Gallifrey.
Recognise the old place?
I was thinking
I might knock through there,
put a wet room there,
screening room there.
Torture room in the cellar, naturally.
Oh.
And see through there?
The Panopticon.
Well, what's left, which, er...
...which isn't much.
We had some fun there, didn't we, eh?
Graduated.
Assassinated presidents.
The best of times!
But I thought here would be
a fitting place to end this.
Oh. Oop. Excuse me.
Check my notifications.
Oh, goodie!
The Cybermen are here, at the Boundary.
Better extend the hand of friendship.
Breaker 1-2 calling all Cybes.
Calling all Cybes.
Leader,
incoming holo-transmission
from beyond the Boundary.
Hello, Cybercarrier!
Ooh, you look rough.
Or is that a choice?
Don't mean to conversion-shame you.
Who are you?
You may call me Master.
I want you to think of me
as your new best friend.
Now,
the Boundary between worlds, this...
...beautiful anomalous fluke,
come through it.
Join me.
Why would we join you?
Because I have a planet
going spare right here.
The planet formerly known as Gallifrey.
No. Don't bring them here.
This is between you and me.
Don't heckle, dear.
I can always decide to cut you short.
I promise I'll roll out the red carpet.
It's red because it's drenched
in the blood of our people.
I've sent you the navigation patterns.
Come right to the hearts.
Do what so many of your predecessors
fantasised about...
...land your ship
in the ruins of Gallifrey.
On the way through, you should send
a death squadron.
Do you call it a death squadron?
A deletion squad.
No, a recruitment patrol,
a human juicing party,
to eliminate the three humans
left alive on that planet.
They're weak.
It shouldn't take much.
See you in a bit.
Send three execution units
to the surface.
And set course for Gallifrey.
Here they come.
Gird your loins, gentlemen.
Er... I don't...
- I don't how to do that.
- Me neither.
Transmat.
As my first
commanding officer used to say,
"Be brave.
Be swift.
Most of all, be lucky."
All right?
Yeah, yeah. You?
Yeah.
Listen, Yaz, um...
If we don't get out of this...
- We will get out of this.
- Yeah, well...
I know, but I'm just saying,
if we don't...
...I want you to know I...
...I think you're
such an impressive young woman.
Never thrown by anything.
Always fighting.
Thanks.
You said to the Doc that you thought
she was the best person you'd ever met.
You know what, Yaz?
I think you are.
You ain't got a time machine
or a sonic...
...but you're never afraid
and you're never beaten.
I'm going to sound like a...
...like a proper old man, but you're
doing your family proud, Yaz,
you really are.
In fact, you're doing
the whole human race proud.
S-Sorry. I haven't offended you, have I?
It's the nicest thing
anyone's ever said to me.
Oh.
You're not such a bad human
yourself either.
Not su...?
Is that it?
I've just said all them
lovely things about you,
and all you give me is,
"You're not such a bad human"?
Mate, I'm from Yorkshire,
that's a love letter.
We're ready.
Oh, OK.
Leader, unit malfunction
in deep storage vault Micron-Alpha.
Show surveillance.
Surveillance unavailable, Leader.
- The humans.
- Shall I activate a unit?
No. They are mine.
Why would you give Gallifrey
to the Cybermen?
You're about to have much bigger
things to think about.
I told you before that everything
you knew was a lie.
Well, now you get to face the truth,
with me at your side.
Do you really think I'm going to believe
anything that comes out of your mouth?
Do you remember this place, Doctor?
Next to the Panopticon,
the Chamber of the Matrix,
the Repository
of all Time Lord knowledge,
a data bank of every
Time Lord consciousness,
living and dead.
Every experience and every memory.
The lived history of our race.
I... I destroyed a lot
of things, but not this...
...trove of secrets.
This is what started it all.
I-I was just playing,
hacking the system.
I-I got lost in there.
And then I found everything.
Ah!
Truth and reconciliation time, Doctor.
Well, maybe not reconciliation...
But time you saw the truth for yourself.
What truth?
Paralysis field.
Whatever you want with me...
...fine.
But save my friends.
Don't let the Cybermen take them.
If the history between us
means anything to you...
I do believe you're appealing
to my better nature.
And we both know I don't have one.
I'm not going to help them,
and neither are you.
And the history between us
does mean something.
It's the rage and pain in my hearts.
I'm sending you deep into the Matrix
to understand the truth...
...of Gallifrey
and of the Time Lords.
Brace yourself.
This is going to hurt.
Leader, we are on optimal
proximity to Boundary.
Boundary gateway is reopening.
We've got to get off this ship.
Welcome, Doctor.
Are you suffering comfortably?
Then, I'll begin.
Once upon a time... No.
Once upon several times,
before the Time Lords,
before everything we know,
there was an explorer.
Her name was Tecteun...
...from a little-regarded,
sparsely populated planet
called Gallifrey.
Tecteun was the first
of Gallifrey's indigenous race,
the Shobogans, to develop space travel.
Dangerous, unsophisticated space travel.
She took risks to explore
the worlds and galaxies
beyond her home.
And it was on one of these
distant, deserted worlds
on the far edge of another galaxy
she found something...
...impossible.
A gateway.
A boundary into another
unknown dimension or universe.
Tecteun glimpsed the infinite
through that gateway.
And beneath the monument, she found...
...a child.
Abandoned.
Alone.
Thrown through, seemingly,
from the other unknown realm.
Tecteun had a choice to make,
abandon or save the child?
She chose to rescue the foundling
and adopt this refugee
from another realm as her own.
Together, they explored the universe.
The child grew older,
and finally Tecteun
returned to Gallifrey
with her new child.
Like any parent,
Tecteun wanted to understand her child.
She searched for clues
as to the child's identity,
where she might be from,
what species she could be.
But the child would not yield
any secrets Tecteun could understand.
The child remained a mystery...
...until...
...playing with a friend,
like any other child...
...there was an accident.
A catastrophe...
...for Tecteun,
for the child she'd saved,
now lost to her.
Or so she thought.
The child regenerated.
The first regeneration of any person
on the planet of Gallifrey.
Boundary forcefield gateway now closed.
There is no escape for humans.
First trap's sprung. They fell
for the old bio-dampener
Decoy Human Signal trick, textbook!
Thought they'd last longer than that.
All right, Ryan, they're on the march.
You know what to do.
We're relying on you.
Did I mention I've never been
the greatest shot?
Now!
Whoa! I did it!
In the hoop! Swish!
Great shot!
You come for humans,
you come for me, Ryan Sinclair!
We defeated the Cybermen.
Well, me. Technically, it's me.
- Oh!
- There are always more. Get inside now.
Now!
Ah! Ah!
Come in.
Come in!
No, don't... don't worry about her.
She's fully under my control.
Congratulations.
You have managed something
no other Cyberman ever achieved,
maybe, maybe, even dreamed of!
Gallifrey is yours.
Offered as a gift.
From an admiring Master.
I know our races have been enemies.
I lived through the Great Cyber War.
I saw the atrocities
perpetrated on your race.
I want to help put that right.
Why?
I fear we have a common interest.
The new Cyber-army shall have one goal,
the destruction of all organic life.
Ah! So that's your thinking.
- But how are you going to manage that?
- The Death Particle.
One Particle, when activated,
capable of destroying all organic life.
Very nice!
Ooh!
Did you make that?
The Cyberium created it.
Through me.
So you're the host...
...for all Cyber knowledge and strategy.
Oh. Interesting.
Now, I hate to point out
the flaw in your plan,
Cybermen are part organic,
but you more than most.
My new Cyberwarriors
are purged of organic components.
We shall rise towards full automation,
driven by the intelligence
of the Cyberium.
And when that work is done...
...I shall join my warriors
and make the final ascension
to full mechanisation!
Oh, you mean robots.
You'll be robots.
We shall be dominant.
But robots.
Oof. I'm a bit disappointed.
I see how you got there,
an AI wanting to create
more things in its own image,
but it lacks vision. Right, what
if we, um, workshop this?
You know, kick it around a bit?
I have notes.
You question the strategy
of the Cyberium?
I do. I mean, it's good,
but it's not GREAT.
There's loads of robots.
Throw a stick in this universe,
you'll hit a robot. I used to do that.
Any idiot can make
themselves into a robot.
It's not SPECIAL.
But if you want to be the dominant
force in the universe...
...I can facilitate that.
Explain.
How fast are the conversion
processes on your ship?
They have been restored
to optimal efficiency.
Good. Good, good. Good.
Good!
Cos I burned the Citadel,
but if I have one weakness,
it's that I am...
...a bit of a hoarder.
Let me show you.
She's waking up in that Matrix.
But don't worry,
my consciousness can deal with her.
I'm that good,
I can be in two places at once.
Now, having seen her adopted child
regenerate her body,
Tecteun, a scientist and explorer,
had a new landscape to explore.
She dedicated her life
to studying her child.
Detailed every fragment
of genetic material.
It took her years...
...several of the child's regenerations.
Tecteun grew older.
Her desire to understand
became an obsession.
She worked tirelessly,
endlessly, furiously.
She had to crack this code
to understand regeneration.
And finally...
...she did.
And to prove herself right,
she took the ultimate risk.
Tested the theory on herself.
Put her own life on the line.
Spliced into herself the genetic
ability to regenerate.
I didn't know any of this.
Did you know any of this?
Nearly there.
The planet of Gallifrey evolved.
Shobogans grew in knowledge and ability.
They built themselves the Citadel.
They discovered the ability
to travel through time as well as space.
With Tecteun, they became
a self-appointed ruling elite.
And Tecteun proposed
that he gene-splice
the ability to regenerate
into future generations
of Citadel-dwellers.
It would become
the genetic inheritance of them
and their descendants.
But he would restrict
the regenerative process
to a maximum of 12 times.
The timeless child became
the base genetic code
for all Gallifreyans within the Citadel.
The civilisation
which renamed themselves,
with characteristic pomposity,
Time Lords.
The foundling had become the founder.
The rest, as they say, is history.
What happened to the child?
What?
What's so funny?
What happened to the child?
Oh, Doctor, really?
Haven't you worked this out yet?
The child is you.
You are the timeless child.
No.
No, I'm not.
You always have been.
I can't be.
Come on, come on! Hurry, hurry!
- This place is like a maze.
- I made it that way.
In case of an eventuality like this.
Hey, you never think of doors?
Big lockable doors.
Indestructible doors.
Dream of them every night!
But I had to work with what I had.
Now...
Hide well, take what shots you can.
Kill them before they kill you.
Go!
Three human life forms detected!
Hello.
Too many of them.
- One human located.
- No! No...
All humans will be executed.
- Oh! Oh, my days...
- Oh, my saints...
Where's Ethan?
Attention, remaining humans.
We have your friend.
You have ten seconds to surrender
or he will be executed.
- Don't come for me. Argh!
- Ten...
He's two pathways away. This way.
Hey! We're coming! We surrender!
- Stop!
- Five, four...
- I said we surrender!
- ...three...
- We surrender!
- ...two, one...
No!
I don't understand.
How about now?
Er, Yaz, I
can't... can't get this hat off.
Wow...
Wow.
Wow, wow, wow, wow!
Ah! You have got a lot of these!
A whole Cybercarrier worth.
Perfect.
So, what's your plan now?
The Cyberium will process
and dictate the strategy.
The Cyberium?
I've heard a lot about that
over the millennia.
The heart of all your power.
The centre of all Cyber knowledge.
Oh, come on, Cyberium, show us some leg.
What do you actually look like, hmm?
It will not leave me...
...while I live.
Oh.
OK.
Well, aren't you pretty?
And fast.
You made your exit very swiftly
there. Worried, were you?
I thought if he was compressed,
the Death Particle would activate...
...and all this would be over.
I would've been OK with that.
I thought it was a nice little
gamble, but no.
Here we are.
All still alive.
And one miniaturised
Death Particle still in him,
waiting for its moment...
...for its chamber to be smashed open.
Prrrksh!
Oh!
Shoot!
I should've said, "Somebody needs
to cut you down to size!"
Then zapped you!
I was just trigger-happy.
I'll use it next time.
Sit there for a mo.
Oh, sorry, were you close?
Candidly,
I think you can do better.
I request an alliance. I deserve
to be your business partner
because I have performed well
in all tasks.
I ransacked the Matrix
of the Time Lords,
distilled all the knowledge,
all the experiences,
all the discoveries
into these brains up here.
All the Cyber knowledge,
all the Time Lord knowledge...
Put it together, what do you get?
Absolute supremacy in the universe.
Choose me.
Wow!
That was quick!
Wa-ha-ha! Whoa!
Woohoo!
At least buy me... dinner!
This is no time to be sleeping.
Is it hurting, Doctor?
I hope it's hurting,
because it really hurt me.
It's all lies.
None of this is the truth.
For the first time in my lives,
I can honestly say every word is true.
I know my life.
I know... I know who I am.
No, you don't. You never have.
Your life has been hidden from you.
Our founding parents wanted a noble
creation myth for the Time Lords.
"Born To Rule".
I remember my home.
I remember growing up.
I remember you and me
at the Academy together.
That happened.
It just wasn't your first life.
Why would they lie?!
Why would they do that?
I wish it wasn't true, but it is.
You know what I find
the most infuriating?
You always behaved
like you were different,
like you were... like you were special.
And you were.
You can see...
You can see why I'm angry.
A lit-little piece of you is in me.
All I am is somehow because of you,
and believe me when I say,
I cannot BEAR THAT!
Show me the rest.
- I'm not sure you can cope with much...
- Show me the rest!
I have a right to know my own life.
All right.
But I'm not sure
it's going to make you happy.
The policy of the Time Lords is clear,
strict non-intervention
in other worlds and times.
However...
...policy and reality sometimes diverge.
There are times when it is
necessary to intervene.
That is the purpose of The Division.
The tests we set you.
These results
- are the best I've ever seen.
- Those images.
Island. I've seen them...
...in my head.
What are they?
Sh-sh-sh-sh.
She's talking.
The Division does not exist.
The Division does not have operatives.
We are not even here.
Do you understand?
I propose...
- What have you done?
- Not me.
That was done long before I got here.
Everything from here
is redacted, blocked out,
all but erased.
There was something here.
A lot of stuff, seemingly,
but now it all just looks like this.
I've tried everything,
everything, to decode it,
but it's... it's unrecoverable,
beyond even my brilliance.
And it's not often I say that.
But it's my life.
Yeah.
How much was lost?
Impossible to tell.
It took up a lot of space
in the Matrix, though.
Yeah...
There is one final trace.
Those glitches of Island
you keep seeing.
Those images, they were buried
deep in the Matrix.
Tecteun put a visual filter over it
so that no-one who watched it
would find it remarkable.
I transmitted them into your mind
as you tracked the Cybermen.
Maybe this is the last gift of a parent.
A clue.
Or an apology.
You can decide.
Did Tecteun leave these images
for you to decode one day?
We have to get rid
of everything, I'm afraid.
Thank you for your service.
We're sorry you won't remember it.
What did they do to you, Doctor?
How many lives have you had?
Wake up.
I know you're broken,
but it's all over now.
What do you mean?
When I said I killed everyone here...
...I did keep the bodies.
Just... just cold enough
in case they'd be useful.
I thought... I thought maybe some
good can come out of all of this.
Your adopted mother isn't the only
one who can experiment.
I mean, what if...
...a new race could be created?
Huh?
Time Lord organics
with the ability to regenerate
and self-repair in Cyber armour!
Invincible!
A perfect army, right?!
Right?!
Oh, come in, my pretties!
Yeah!
Doosh, doosh, doosh!
Line up, attention!
Yeah, that's it.
Grr!
Well, let's test it out.
Shoot him.
Shoot him!
Good dog!
All dead. Um...
Wait!
Could it be?
Yes, it could!
Behold your new CyberMasters, Doctor.
All born from you!
But led by me!
How does that feel?
Huh?
Now, no time to lose.
Don't move. Oh, that's right, you can't.
Can you feel a new era dawning, Doctor?
- For Gallifrey.
- For Gallifrey!
- For the Time Lords.
- For the Time Lords!
For the end of the universe itself!
For the end of the universe itself!
Sweet dreams.
This way, soldiers.
The Boundary, it's real!
Yeah. And the Doctor's
on the other side.
So, how do we do this?
The Boundary will absorb us.
But you have to take the step.
Step into the unknown.
Who fancies going first?
Ah!
This is Gallifrey.
This is where The Doctor's from.
We're never going
to find her in this lot.
Yeah, we are.
We're going to find her
and we're going to rescue her.
She's done it for us enough times,
now it's our turn.
This is going to be even more
dangerous from here.
You don't have to come.
We owe you.
We're in. Right?
Right.
Great. How am I meant
to contradict that,
if you're going all heroic?
You coming?
I've already lived
longer than I expected.
There must be a few last things
I can blow up before I'm done.
Oh, great.
What are you doing here?
Or are you the Matrix
playing more games with me?
Don't ask me,
I'm as lost as you are in here.
Maybe... you just summoned me.
Where do you fit into all this?
Were you me all that time ago?
Were all my memories of you erased?
Did they force me
back into becoming a child?
How many more of me are out there?
I don't have those answers.
But say I did,
would they even help?
Of course they would.
All this, it means I'm not
who I thought I was.
Because your memories aren't compatible
- with what you learnt today?
- Yes.
Have you ever been limited
by who you were before?
Ah.
Now, that does sound like me talking.
I'm so tired!
The Matrix is sapping
all the energy of out of me.
No time to be tired.
Still work to do out there.
Lives at stake.
Armies being born.
People need The Doctor.
I don't know how to stop The Master.
Course you do.
That one question
that's nagging at you,
the one thing he said
that you didn't understand.
The one thing who said?
- The Master?
- No!
Get out of here. I know this place
has blown your mind.
Maybe you should return the compliment.
No, wait!
Are you still there?
Of course she's still there.
If you were me, you're buried within me,
buried within...
Too many thoughts.
All right, first things first,
what did she say?
Mind blown.
Yes! Of course!
All this history,
all these lies,
it's too much stimulus.
It might work.
I've fought the Matrix before,
denied its reality,
I can do it again.
Maybe.
Well, you know what they say, Doctor,
"Nothing ventured, nothing blown." Oh!
I'm talking to myself again.
That's a good sign.
Thanks, Doctor. Still here.
No, shut up,
I need to concentrate. Er...
All right.
Have a blast of this, Matrix.
Doctor!
- Yaz, is she all right?
- ...Doctor?
Doctor, we're here for you.
My fam.
She's not dead, then.
Who are they? Are we having a party?
Oh.
All those memories.
The Matrix.
The memories blew the Matrix.
Oh, she's clever.
I'm clever.
We're all clever.
All of us.
However many that is.
All right, then.
Off we go. Ugh!
No, there's something I'm missing.
The Master is creating
a new race of Cybermen
using Time Lord bodies.
An endlessly regenerating army.
I have to stop him.
Fast.
You shouldn't be here.
No humans on Gallifrey.
- If it helps, we have explosives.
- And a plan.
The Cybership's parked up
in the middle of your hometown,
it's ripe for blowing up.
We're going to strategically place bombs
around the ship, including some
close enough to the core.
Yes. Good. Do that.
But it won't achieve everything.
A race of CyberMasters,
can't let them off the planet,
have to be stopped.
And your bombs aren't going to do that.
We need more!
But there isn't anything more.
The Master's seen to that.
The Master's seen to everything.
Are you all right, Doctor?
That's what's been bugging me.
That's the thing that he said to me.
What thing who said?
The half-converted Cyberman.
The death of everything...
...is within me.
That's what he said! Argh!
But what did it mean?
There is a myth around him.
The Death Particle.
The legend is, he, it, whatever...
...has a Particle in a tiny chamber
inside its chest.
It will take out all
organic life on a planet.
That's grim.
Or it's a solution.
A timer on an explosive
to activate the Particle.
- Clear evacuation plan.
- Only if you've got a way
to get us off this planet
before it hits.
You all good to set those explosives?
I'll deal with the rest.
Meet in the corridor below the carrier.
Go on, then!
Now, I need to get a fix on The Master.
Got him.
Found the activator core.
If this one goes,
it'll set off chain reactions
across the carrier.
We're set.
Sweet dreams, losers.
Where's The Master? He should be here.
The Master? He did that?
But the Death Particle
is still in place.
Just smaller than before.
If The Master did this...
...what happened to the Cyberium?
You think I didn't feel you
connecting to me?
Laid you a false trail.
Left you a gift, though.
You and me, Matrix Chamber.
No-one else. One last time.
Fine.
I need to get you all off Gallifrey.
Oh, dear.
Sorry for the short notice.
But it seems that the main trigger
device has a mind of its own...
...and has set all the others going!
May I suggest a very fast
getting the hell off this ship?
Run!
Human life form located. Delete.
Execute all humans.
All humans must be deleted.
Humanity shall be eradicated!
Incendiary devices identified!
- Thanks for the warning!
- You're still alive, aren't you?
Everyone, through here! Come on!
It's a TARDIS.
It is a TARDIS, right?
Looks like it.
Sorry, what's happening now?
This can take us all home.
Don't touch. Still working.
Any explosives left?
One. Emergencies only.
Timer? Hand detonation only.
Yeah. Course.
I'll take it.
So, come on, Doc, what are you thinking?
One option left.
I have to use the Death Particle
on Gallifrey.
On my home.
On The Master
and his new breed of Cybermen.
You sure you want to do that?
I'm sure I don't want to do that,
but there's no alternative.
If The Master and the Cybermen
get off this planet,
they'll be unstoppable.
I started this
with Shelley and the Cyberium,
now I have to finish it.
Alone.
What?
The TARDIS will take you
back to Earth. All of you.
You can settle in the 21st century.
- You're not serious.
- Deadly.
What about you? You detonate that
thing, you'll die, too.
That's the way it has to be.
And I would do that in a heartbeat
for this universe.
For you...
...my fam.
We're not letting you go!
- You're not doing this!
- Get off me, Yaz!
Please.
Yaz.
Come on.
Live great lives.
I definitely said no plus-ones.
Well... Oh!
Where I go, they go now.
Are you going to have them shoot me?
No, Doctor.
As of now, I wish my enemies
a long and healthy life,
so they may witness my many triumphs,
because they will be legion.
You're looking peaky.
Oh, yeah!
The Cyberium lives in me now, Doctor.
See...
I've been looking forward
to seeing your face about that.
I can feel it
flowing around in me,
the information, the strategy,
the... the consciousness.
It's a beautiful thing.
And look at us.
I have broken you
and created a new race.
And now...
Well, now I shall conquer...
...everything...
Oh!
You think you've broken me?
You'll have to try harder than that.
You've given me a gift.
Of myself.
You think that could destroy me?
You think that makes me lesser?
It makes me MORE.
I contain multitudes more
than I ever thought or knew.
You want me to be scared of it
because you're scared of everything.
But I am so much more than you.
Wow.
Oh.
So, why are we here?
Oh, good, very good.
That's why I left it for you.
Wondered if you would...
...take out me,
take out these life forms,
all those bodies still in the vaults,
every organic cellular
life form on this planet...
...forever.
And yourself.
Do that, would you?
Yes.
This time...
...yes.
Go on, then.
You were the start
of all of this, now finish it!
Come on, come on!
COME ON!
COME ON, COME ON!
What have you got left anyway?
You don't even know your own life.
Look how low I have brought you.
I have won, Doctor.
You may have made me,
but I have destroyed you.
Become death.
Become me.
Come on.
Come on, come on...!
For just a moment there,
I thought maybe.
Argh!
Oh, Doctor.
The universe will suffer
for your weakness,
I'll make sure of it.
Not if I have anything to do with it.
Excuse me?
No gate-crashers!
You can't still be here,
I set the controls!
I followed you out.
They tried to stop me,
but I wanted to be sure
that these things are gone.
- And now I can be.
- No.
You didn't start this, I did.
I was part of a resistance unit
that sent the Cyberium
back through time and space!
Though, obviously, we didn't
send it back far enough.
So, this is my penance.
Mine to finish.
My journey ends here.
But the universe still needs you.
So, I suggest you run.
But... Run, Doctor!
Don't you dare.
Doctor!
Still feeling confident?
Kill him.
Killed you first.
All of you, through here, now!
This is Earth.
We're on Earth.
We're home.
She got us home.
But what happens to her?
Oh, yeah, nice.
Good chameleon circuit.
I'm going to have to
leave you there, though.
I can think of worse places
to spend eternity.
Hello, mate.
Thanks.
Home sweet home.
We got a lift back another way.
Don't get jealous.
I'll pick them up now.
Maybe just need a moment.
What?
Judoon Cold Case Unit.
Fugitive, The Doctor.
Sentence, whole of life imprisonment,
maximum security facility.
What?
What?!
Sync and corrections by btsix
www.addic7ed.com
Översättning - Svenska Vi är väldigt långt in i framtiden.
-Sju människor kvar.
-Cyberdrönare!
Nej!
Följ med människorna Hjälp dem.
Få bort dem härifrån.
Ni kommer inte ta er tillbaka till Tardisen levande.
Vi vet var ni är.
Vi kommer att hitta er.
Gränsen, det är dit vi har försökt ta oss.
En portal, en direktväg
härifrån till en annan, slumpmässig del av universum
Oj! Wow!
Var rädd, Doktor,
För allting kommer snart att förändras.
Sync and corrections by btsix
www.addic7ed.com
Hur kan du vara här?
Ta min hand.
Aldrig.
Ta min hand, eller så förvandlar jag dem till små människodockor här och nu.
Hur har du kopplat Gallifrey till den där Gränsen?
Okej då. Vill du verkligen att jag ska visa att jag menar allvar?
Ole, dole, doff...
Dole.
Okej, jag spelar med.
- ...Jag kommer tillbaka.
- Det gör hon inte.
Och det är inte ett spel.
Lycka till, människor.
Vi måste gå härigenom.
- Vi måste hämta henne.
- Nej, vi måste vänta på de andra.
De är här.
- Här borta!
- Spring, spring, spring, spring!
Jag täcker dig!
Kom igen! Bescot!
Argh!
Nej!
Skeppet är vårt.
Skåda vad jag har gjort, Doktor, och förtvivla
Minns du hur vi sprang bland de här gatorna som barn?
Gränderna där vi gömde oss från Borusa när vi skolkade?
Allt är borta nu.
Kom igen, fråga mig varför jag gjorde så här.
Varför gjorde du så här?
Säger jag inte.
Åh, dra på smilbanden.
- Stolt över dig själv?
- Absolut.
All den här döden, blev du lycklig till slut?
Extatisk!
Och har det lugnat all vrede?
Jag tror inte någonting någonsin kan göra det.
Vi ska ta en rundtur genom huvudstaden,
eller ruinerna av den, iallafall.
Saker jag måste visa dig.
Och, eh, jag vet att du är orolig för dina vänner.
Planerar hur du ska komma undan.
Jag kan se det i dina ögon.
Men du kan inte hjälpa dem,
Så tänk inte ens tanken.
Ner med dig. Så ja. Yaz, kom nu.
- Var är Bescot?
- De dödade henne.
Vi måste hämta henne.
Nej, nej, nej. Nej, det kan du inte, kompis.
Hör nu, säg inte till mig vad jag inte kan göra.
Hon hade mardrömmar
om att bil infångad och konverterad.
- Jag kan inte låta det hända.
- Tror du verkligen
att hon skulle vilja att du gick tillbaka dit och riskerade livet?
Jag är skyldig henne det. Och vad spelar det för roll ändå?
Vi har inte en chans här.
Vi är fast på ett skepp som är fullproppat med Cybermän.
Fyra människor som sticker ut på alla övervakningsprogram de har.
Han har rätt, och jag har tänkt på det där. Jag har en idé.
Den är ganska galen, väldigt farlig, och kanske inte fungerar,
men vi är vana vid såna planer, eller hur, Yaz?
Ja, vår specialitet.
Hur farlig?
Vi använder deras rustning, så att de inte märker oss.
På så vis kan vi röra oss fritt och komma av skeppet.
Så du vill att vi ska förklä oss till Cybermän?
Har du någonsin öppnat en?
Tja, jag antar att det inte blir så trevligt.
De är fulla av mänskliga kvarlevor.
Ja, jag behöver inte få det förklarat i detalj!
Det går inte att låtsas vara Cybermän någon längre tid.
Vi behöver bara göra det tillräckligt länge för att ta oss härifrån.
Om ni tar hand om kropparna, så kan jag koppla bort
dräkterna från det gemensamma neurala nätverket.
Det är vansinne.
Ja, jag sa inte att det var en perfekt plan, eller hur?
Men det är den bästa vi har.
Det här är mitt vapenförråd.
Är det här allt du har?
Tja, det är ju ganska svårt att få leveranser hit ut.
Jag hoppades att jag hade deltagit i min sista strid för länge sen.
Hursomhelst...
Den här gamla generalen kan fortfarande några knep.
Jag är inte så säker på vapen.
Ja, men, jag är inte så säker på Cybermän.
Du slåss mot dem eller så dör du.
De har ingen nåd.
Du kan vara pacifist imorgon.
I dag måste du överleva.
Ah!
Citadellet, Gallifreys hjärta.
Känner du igen det gamla stället?
Jag tänkte att jag skulle slå ner den där väggen,
bygga ett badrum där,
en hemmabio där.
Tortyrrum i källaren, såklart.
Åh.
Och ser du där borta?
Panoptikonen.
Eller ja, det som är kvar av den, vilket, eh...
...vilket inte är så mycket
Vi hade en del kul där, eller hur?
Tog examen.
Lönnmördade presidenter.
De bästa av tider!
Men jag tänkte att det här skulle vara en passande plats att avsluta det här.
Åh. Hoppsa. Ursäkta mig.
Kolla mina aviseringar.
Åh, strålande!
Cybermännen är här, vi Gränsen.
Bästa att räcka ut en vänskapens hand.
Brytare 1-2 anropar alla Cybrar.
Anropar alla Cybrar.
Ledare,
inkommande holo-sändning från bortom Gränsen.
Hej, Cyberfärja!
Oh, du ser sliten ut.
Eller är det ett val?
Menar inte att konverterings-skamma dig.
Vem är du?
Du kan kalla mig Mästaren.
Jag vill att ni ska tänka på mig som er nya bästa vän.
Nu så,
Gränsen mellan världar, denna...
...vackra anomala lyckträff,
korsa den.
Sammanslut med mig.
Varför skulle vi sammansluta oss med dig?
För att jag har en planet till övers här.
Planeten som tidigare hette Gallifrey.
Nej. Ta inte hit dem.
Det här är mellan dig och mig.
Avbryt inte, kära du.
Jag kanske bestämmer mig för att förkorta dig.
Jag lovar att rulla ut den röda mattan.
Den är röd för att den är indränkt med vårt folks blod.
Jag har skickat ut navigationsmönster.
Kom till hjärtat.
Gör vad så många av era företrädare
fantiserat om...
...landa ert skepp i Gallifreys ruiner.
På väg igenom borde ni skicka ut en dödspatrull
Heter det dödspatrull?
Raderingspatrull.
Nej, en rekryteringspatrull,
en människopressningsfest,
för att eliminera de tre sista människorna i livet på den där planeten.
De är svaga.
Det borde inte krävas mycket.
Ses om en stund.
Skicka tre avrättningsenheter till ytan.
Och sätt kurs på Gallifrey.
Här kommer de.
Mina herrar, omgjorda nu era länder.
Eh... Jag vet inte...
- Jag vet inte hur man gör det.
- Inte jag heller.
Transmat.
Som min förste befälhavare brukade säga,
Var modiga.
Var kvicka
Mest av allt, var tursamma.
Allt väl?
Ja, ja... Och du?
Ja.
Du, Yaz, eh...
Om vi inte klarar oss ur det här...
- Vi kommer klara oss ur det här.
- Ja, men...
Jag vet, men jag bara menar om vi inte gör det...
...då vill jag att du ska veta att jag...
...Jag tycker att du är en så imponerande ung kvinna.
Aldrig ställd av något.
Kämpar alltid.
Tack.
Du sa till Doktorn att du tyckte
att hon var den bästa person du någonsin träffat.
Vet du vad, Yaz?
Jag tycker du är det.
Du har ingen tidsmaskin eller en sonisk...
...men du är aldrig rädd
och du är aldrig slagen.
Jag kommer låta som en...
...som en riktig gammal gubbe, men du gör din familj stolt, Yaz,
Det gör du verkligen.
Faktum är att du gör hela mänskligheten stolt.
F-förlåt. Jag har inte förolämpat dig hoppas jag?
Det är det finaste någon någonsin sagt till mig.
Åh.
Du är inte en så dålig människa själv.
Inte en...?
Är det allt?
Jag har just sagt allt det där underbara om dig,
och allt du ger mig är Du är inte en så dålig människa?
Kompis, jag är från Yorkshire,
Det där är ett kärleksbrev.
Vi är redo.
Åh, OK.
Ledare, enhetsfel.
i djuplagringsvalv Mikron-Alfa.
Visa övervakning.
Övervakning är inte tillgänglig, ledare.
- Människorna.
Ska jag aktivera en enhet?
Nej. De är mina.
Varför tänker du ge Gallifrey till Cybermännen?
Du kommer strax att få viktigare saker att tänka på.
Jag sa förut att allt du visste var en lögn.
Och nu får du möta sanningen,
med mig vid din sida.
Tror du verkligen att jag kommer tro på
någonting du har att säga?
Minns du den här platsen, Doktor?
Bredvid Panoptikonen,
Matriskammaren,
lagringsplatsen för all Tidsherrarnas kunskap,
en databank över alla Tidsherrars medvetande
levande och döda.
Varje upplevelse och varje minne.
Vårt folks levda historia.
Jag... Jag förstörde väldigt många saker, men inte den här...
...skatten av hemligheter.
Det här är vad som startade alltihop.
J-Jag lekte bara,
hackade systemet.
J-Jag gick vilse där inne.
Och sen hittade jag allting.
Ah!
Tid för sanning och försoning, Doktor.
Eller, kanske inte försoning...
Men det är dags att du såg sanningen själv.
Vilken sanning?
Paralyseringsfält.
Vad du nu har tänkt dig med mig...
...visst.
Men rädda mina vänner.
Låt inte Cybermännen ta dem.
Om vår historia betyder någonting för dig...
Jag tror bestämt du vädjar till min inneboende godhet
Och vi vet båda två att jag inte har någon
Jag kommer inte hjälpa dem, och inte du heller.
Och vår historia betyder visst någonting.
Den är vreden och smärtan i mina hjärtan.
Jag skickar dig djupt in i Matrisen
för att förstå sanningen...
...om Gallifrey
och tidsherrarna.
Stålsätt dig.
Det här kommer att göra ont.
Ledare, vi är på optimalt avstånd till Gränsen.
Gränsens port öppnar sig igen.
Vi måste av det här skeppet.
Välkommen, Doktor.
Lider du bekvämt?
Då börjar jag.
En gång i tiden.... Nej.
En gång i många tider,
innan Tidsherrarna,
innan allt vi vet,
fanns det en upptäcktsresande.
Hon hette Tecteun...
...från en obeaktad, lågbefolkad planet
vid namn Gallifrey.
Tecteun var den första ur Gallifreys infödda ras,
Shoboganerna, som utvecklade rymdfärd.
Farlig, osofistikerad rymdfärd.
Hon tog risker för att utforska världarna och galaxerna
bortom sitt hem.
Och det var på en av dessa avlägsna, öde världar
på den bortre sidan av en annan galax som hon hittade något...
...omöjligt.
En portal.
En gräns till en annan okänd dimension eller universum.
Tecteun skymtade oändligheten
genom den portalen.
Och under monumentet, hittade hon...
...ett barn.
Övergivet.
Ensamt.
Till synes inskickad från den andra, okända världen.
Tecteun måste göra ett val
överge eller rädda barnet?
Hon valde att rädda hittebarnet
och adoptera den här flyktingen från en annan värld som sin egen.
Tillsammans utforskade de universum.
Barnen blev äldre,
och till sist återvände Tecteun till Gallifrey
med sitt nya barn.
Som vilken förälder som helst,
ville Tecteun förstå sitt barn.
Hon letade efter ledtrådar till barnets identitet,
var hon kunde komma från, vilken ras hon kunde tillhöra.
Men barnet lämnade inte ifrån sig
några hemligheter Tecteun kunde förstå.
Barnet fortsatte vara ett mysterium...
...tills en dag...
...under en lek med en vän, som vilket barn som helst...
...skedde en olycka.
En katastrof...
...för Tecteun,
för barnet hon räddat,
och nu förlorat.
Det var vad hon trodde.
Barnet regenererade.
Den första regenereringen av någon
på Gallifrey.
Gränsens kraftfältsportal har stängts
Människorna kan inte fly.
Första fällan har utlöst. De gick på det gamla tricket med bio-dämpad
fejkad människosignal, skolboksexempel!
Trodde de skulle klara sig längre än så.
Okej, Ryan, de är på väg.
Du vet vad du ska göra. Vi litar på dig.
Har jag nämnt att jag aldrig var en så bra skytt?
Nu!
Oj! Jag gjorde det!
I ringen! Swish!
Bra skott!
Jagar ni människor, så jagar ni mig, Ryan Sinclair!
Vi besegrade Cybermännen.
Eller, jag. Tekniskt sett var det jag.
-Åh!
-Det finns alltid fler. In med er nu.
Nu!
Ah! Ah!
Kom in.
Kom in!
Nej, ni... ska inte oroa er för henne.
Hon är helt under min kontroll.
Gratulationer.
Ni har klarat av något
som ingen annan Cyberman någonsin lyckats med,
kanske, kanske, ens drömde om!
Gallifrey är ert.
Erbjudet som en gåva.
Från en beundrande Mästare.
Jag vet att våra raser har varit fiender.
Jag levde igenom det Stora Cyberkriget.
Jag såg grymheterna som begicks mot er ras.
Jag vill försöka gottgöra det.
Varför?
Jag är rädd för att vi har ett gemensamt intresse.
Den nya Cyber-armén ska ha ett mål,
att förgöra allt organiskt liv.
Ah! Så det är vad du tänker dig
- Men hur ska ni lyckas med det?
- Dödspartikeln.
En partikel, som när den aktiveras,
kan förstöra allt organiskt liv.
Vackert!
Åh!
Gjorde du den?
Cyberiet skapade den.
Genom mig.
Så du är värd...
...för all Cyberkunskap och strategi.
Åh. Intressant.
Jag vill ju inte gärna peka på felen i din plan,
Cybermän är delvis organiska,
men du mer än de flesta.
Mina nya Cyberkrigare
är renade av organiska komponenter.
Vi ska resa oss mot full automation,
drivet av intelligensen i Cyberiet.
Och när det arbetet är klart...
...ska jag enas med mina krigare och göra den slutgiltiga uppstigningen
till full mekanisering!
Åh, du menar robotar.
Ni kommer vara robotar.
Vi kommer att härska.
Men robotar.
Uff. Jag är lite besviken.
Jag förstår hur ni kom dit,
en AI som vill skapa mer saker i sin avbild,
men det saknas vision. Men okej, vad sägs om vi, workshoppar det här lite?
Du vet, bollar runt det lite?
Jag har anteckningar.
Ifrågasätter du Cyberiets strategi?
Ja. Jag menar, det är bra, men det är inte FANTASTISKT.
Det finns massor av robotar.
Kasta en pinne i det här universumet, så kommer du träffa en robot. Jag brukade göra det.
Vilken idiot som helst kan göra sig till en robot.
Det är inte SPECIELLT.
Men om ni vill vara den härskande kraften i universum...
...så kan jag ordna det.
Förklara.
Hur snabb är konverteringsprocesserna på ert skepp?
Den har återställts till optimal effektivitet.
Bra. Bra, bra. Bra.
Bra!
För jag brände Citadellet,
men om jag har en svaghet, så är det att jag är...
...något av en hamstrare.
Låt mig visa er.
Hon vaknar där inne i Matrisen.
Men oroar er inte,
mitt medvetande kan hantera henne.
Jag är så bra, jag kan vara på två platser samtidigt.
Nu när hon sett sitt adopterade barn
Regenerera sin kropp,
hade Tecteun, en forskare och utforskare,
ett nytt landskap att utforska.
Hon dedicerade sitt liv åt att studera sitt barn.
Specificerade varje fragment av genetiskt material.
Det tog henne åratal...
...flera av barnets regenereringar.
Tecteun blev äldre.
Hennes önskan att förstå blev en besatthet.
Hon arbetade otröttligt, oändligt, ursinnigt.
Hon var tvungen att knäcka den här koden för att förstå regenerering.
Och till sist...
...gjorde hon det.
Och för att bevisa att hon hade rätt, tog hon den ultimata risken.
Hon testade teorin på sig själv.
Riskerade sitt eget liv.
Splitsade in den genetiska regenereringsförmågan i sig själv.
Jag visste inte något om det här.
Visste du något om det här?
Nästan klar.
Planeten Gallifrey utvecklades.
Shoboganerna blev kunnigare och skickligare
De byggde sig Citadellet.
De upptäckte förmågan
att resa i tiden så väl som rymden.
Men Tecteun blev de en självutnämnd härskande elit.
Och Tecteun föreslog
att han skulle gen-splitsa in förmågan att regenerera
I kommande generationer av Citadell-invånare.
Det skulle bli det genetiska arvet av dem
och deras ättlingar.
Men han skulle begränsa den regenerativa processen
till maximalt 12 gånger.
Det tidlösa barnet skulle bli den genetiska grundkoden
för alla Gallifreyer i Citadellet.
Civilisationen som döpte om sig själva,
med karaktäristisk pompositet,
Tidsherrarna.
Hittebarnet hade blivit urmoder.
Resten är, som man säger, historia.
Vad hände med barnet?
Vad?
Vad är det som är så roligt?
Vad hände med barnet?
Åh, Doktor, verkligen?
Har du inte lurat ut det här än?
Barnet är du.
Du är det tidlösa barnet.
Nej.
Nej, det är jag inte.
Du har alltid varit det.
Det kan jag inte.
Kom igen, kom igen! Snabbt, snabbt!
- Det här stället är som en labyrint.
- Jag gjorde det så.
I händelse av något sånt här.
Du, har du någonsin tänkt på dörrar?
Stora, låsbara dörrar.
Oförstörbara dörrar.
Drömmer om dem varje natt!
Men jag var tvungen att jobba med vad jag hade.
Nu så...
Göm er väl, skjut när ni kan.
Döda dem innan de dödar er.
Iväg!
Tre mänskliga livsformer upptäckta.
Hejsan.
De är för många.
- En människa lokaliserad.
-Nej! Nej...
Alla människor kommer att avrättas.
-Åh! Milde tid...
- Herre gud...
Var är Ethan?
Lystring, alla kvarvarande människor.
Vi har er vän
Ni har tio sekunder på er att ge upp
annars blir han avrättad.
- Kom inte hit. Argh!
- Tio...
Han är två gångar bort. Den här vägen.
Hallå! Vi kommer! Vi ger upp!
- Stopp!
- Fem, fyra...
- Jag sa att vi ger upp!
- ...tre...
- Vi ger upp!
- ...två, ett...
Nej!
Jag förstår inte.
Men nu då?
Eh, Yaz, jag kan inte... kan inte få av den här hatten.
Wow...
Wow.
Wow, wow, wow, wow!
Ah! Ni har många av de här!
En hel Cyberfärja full.
Perfekt.
Så, vad är din plan nu?
Cyberiet kommer att bearbeta
och diktera strategin.
Cyberiet?
Jag har hört mycket om det över millennierna.
Hjärtat av all er makt.
Kärnan av all Cyberkunskap.
Åh, kom igen, Cyberiet, lyft på kjolen lite.
Hur ser du ut egentligen, hmm?
Det kommer inte lämna mig...
...så länge jag lever.
Åh.
OK.
Men, vad fin du är.
Och snabb.
Du tog dig ut snabbt där. Var du orolig?
Jag tänkte att om han komprimerades,
skulle Dödspartikeln aktiveras...
...och allt skulle vara över.
Jag skulle vara OK med det.
Jag tänkte att det var en fin liten chansning, men nej.
Här är vi.
Alla fortfarande vid liv.
En en minimerad Dödspartikel kvar i honom,
som väntar på sitt ögonblick...
...på att dess kammare ska slås in.
Prrrksh!
Åh!
Jäklar!
Jag skulle ha sagt Någon borde ta ner dig på jorden!
Sen zappat dig!
Jag var bara skjutglad.
Jag använder den nästa gång.
Sitt där ett öga.
Åh ursäkta, var ni närstående?
Ärligt talat,
jag tror du är värd bättre.
Jag föreslår en allians. Jag förtjänar att vara din affärspartner.
för jag har presterat bra i alla uppgifter.
Jag plundrade Tidsherrarnas Matris,
destillerade all kunskap, all expertis,
alla upptäckter i den här hjärnan här uppe.
All Cyberkunskap, all Tidsherrarnas kunskap...
Slå ihop dem, vad får du?
Absolut överlägsenhet i universum.
Välj mig.
Wow!
Det gick fort!
Wa-ha-ha! Oj!
Woohoo!
Bjud mig iallafall på... middag!
Det här är inte rätt tidpunkt att sova.
Gör det ont, Doktor?
Jag hoppas det gör ont, för det gjorde verkligen ont i mig.
Allt är lögn.
Inget av det här är sant.
För första gången i mina liv,
Kan jag ärligt säga att varje ord är sant.
Jag kan mitt liv.
Jag vet.... Jag vet vem jag är.
Nej, det gör du inte. Det har du aldrig gjort.
Ditt liv har gömts för dig.
Våra urföräldrar ville ha en nobel skapelsemyt för Tidsherrarna.
Födda att styra
Jag minns mitt hem.
Jag minns min uppväxt.
Jag minns dig och mig på Akademin tillsammans.
Det hände.
Det var bara inte ditt första liv.
Varför ljög de!?
Varför gjorde de så!?
Jag önskar att det inte var sant, men det är det.
Vet du vad som gör mig mest rasande?
Du har alltid betett dig som om du var annorlunda,
som om du var... Som om du var speciell.
Och det var du.
Du förstår....
Du förstår varför jag är arg.
En lit-liten bit av dig är i mig.
Allt jag är är på grund av dig.
och tro mig, jag kan inte STÅ UT med det!
Visa mig resten.
- Jag är inte säker på om du klarar mycket...
- Visa mig resten!
Jag har rätt att känna till mitt eget liv.
Okej.
Men jag tror inte att det kommer göra dig glad.
Tidsherrarnas policy är tydlig,
strikt icke-ingripande i andra världar och tider.
Emellertid...
...policy och verklighet går ibland isär.
Det finns tillfällen när det är nödvändigt att ingripa.
Det är syftet med Divisionen.
Testerna vi satte upp för dig.
De här resultaten
- är de bästa vi har sett.
- De där bilderna.
Ön. Jag har sett dem...
...i mitt huvud.
Vad är de?
Sh-sh-sh-sh.
Hon pratar.
Divisionen existerar inte.
Divisionen har inte agenter.
Vi är inte ens här.
Förstår du?
Jag föreslår...
- Vad har du gjort?
Inte jag.
Det gjordes långt innan jag kom hit.
Allting härifrån är hemligstämplat, blockerat,
praktiskt taget raderat.
Det fanns någonting här.
Väldigt mycket, verkar det som,
men nu ser det bara ut så här.
Jag har försökt allting, allting, för att dechiffrera det,
men det är... Det är oåterkalleligt, bortom till och med min briljans.
Och det är inte ofta jag säger det.
Men det är mitt liv.
Ja.
Hur mycket är förlorat?
Omöjligt att säga.
Men det tog upp mycket plats i Matrisen.
Ja...
Det finns ett sista spår.
De där glimtarna av Ön som du ser.
De bilderna, de var begravda djupt i Matrisen.
Tecteun lade ett visuellt filter över dem
så att ingen skulle tycka att de var märkvärdiga.
Jag överförde dem till ditt sinne när du spårade Cybermännen.
Kanske är det här en förälders sista gåva.
En ledtråd.
Eller en ursäkt.
Du kan avgöra.
Lämnade Tecteun de där bilderna för att du skulle avkoda dem en dag?
Vi måste ta bort allt, är jag rädd.
Tack för din tjänstgöring.
Vi beklagar att du inte kommer minnas den.
Vad gjorde de med dig, Doktor?
Hur många liv har du haft?
Vakna.
Jag vet att du är bruten, men det är över nu.
Vad menar du?
När jag sa att jag dödade alla här...
...jag sparade kropparna.
Bara... precis lagom kalla, utifall att de skulle behövas.
Jag tänkte... Jag tänkte att kanske kan något gott komma ur allt det här.
Din adoptivmor är inte den enda som kan experimentera.
Jag menar, tänk om...
...en ny ras kan skapas?
Va?
Tidsherrarnas organik med förmågan att regenerera
och självreparera i Cyberrustning!
Oövervinnerligt!
En perfekt armé, eller hur!?
Eller hur!?
Åh, kom in, mina söta!
Ja!
Doosh, doosh, doosh!
Uppställning, giv akt!
Ja, just så.
Grr!
Nå, då testar vi det.
Skjut honom.
Skjut honom!
Duktig hund!
Helt död. Hum...
Vänta!
Är det möjligt?
Ja, det är det!
Skåda dina nya CyberMästare, Doktor!
Födda ur dig!
Men ledda av mig!
Hur känns det?
Va?
Nå, ingen tid att förlora.
Rör dig inte. Åh, det är sant, det kan du inte.
Kan du känna en ny tidsålder dagas, Doktor?
- För Gallifrey.
- För Gallifrey!
- För Tidsherrarna.
- För Tidsherrarna!
För slutet på själva universum!
För slutet på själva universum!
Dröm sött.
Den här vägen, soldater.
Gränsen, den är riktig!
Ja. Och Doktorn är på andra sidan.
Så, hur gör vi det här?
Gränsen kommer absorbera oss.
Men du måste ta steget.
Kliva in i det okända.
Vem känner för att gå först?
Ah!
Det här är Gallifrey.
Det här är var Doktorn kommer ifrån.
Vi kommer aldrig hitta henne i det här bråtet.
Jo, det kommer vi.
Vi kommer hitta henne, och vi kommer rädda henne.
Hon har gjort det för oss tillräckligt många gånger, nu är det hennes tur.
Det här kommer bli ännu farligare från och med nu.
Ni måste inte följa med.
Vi är skyldiga er.
Vi är med. Eller hur?
Ja.
Snyggt. Hur ska jag kunna säga emot,
om ni tänker bli helt hjältemodiga?
Kommer du med?
Jag har redan levt längre än jag hade väntat mig.
Det måste finnas några saker till jag kan spränga innan jag är klar.
Åh, jättebra.
Vad gör du här?
Eller är du Matrisen som spelar fler spel med mig?
Fråga inte mig, jag är lika vilse som du är här inne.
Kanske... att du bara frammanade mig.
Var passar du in i allt det här?
Var du jag, för så länge sen?
Raderades alla mina minnen av dig?
Tvingade de mig att bli ett barn igen?
Hur många fler av mig finns det?
Jag har inte de svaren.
Men anta att jag gjorde det,
skulle det ens hjälpa?
Klart det skulle.
Allt det här, det betyder att jag inte är den jag trodde att jag var.
För att dina minnen inte passar ihop
- med vad du har upptäckt i dag?
-Ja.
Har du någonsin låtit dig begränsas av vem du var förr?
Ah.
Det där låter ju som jag som pratar.
Jag är så trött!
Matrisen suger all energi ur mig.
Inte tid att vara trött.
Saker kvar att göra där ut.
Liv på spel.
Arméer som föds.
Folk behöver Doktorn.
Jag vet inte hur jag ska stoppa Mästaren.
Klart du gör.
Den där frågan
som stör dig,
Den där saken han sa som du inte förstod.
Den där saken vem sa?
- Mästaren?
- Nej!
Ta dig ut härifrån. Jag vet att det här stället har överväldigat dig.
Du kanske ska återgälda tjänsten.
Nej, vänta!
Är du fortfarande där?
Klart hon fortfarande är där.
Om du var mig, så är du begravd inuti mig,
begravd inuti...
För många tankar.
Okej, en sak i taget, vad sa hon?
Överväldigad.
Ja! Så klart!
All den här historian,
alla de här lögnerna,
det är för mycket stimulus.
Det kan funka.
Jag har besegrat Matrisen förr, förnekat dess verklighet,
jag kan göra det igen.
Kanske.
Nå, som man säger, Doktor,
Friskt vågat, hälften bränt Åh!
Jag pratar med mig själv igen.
Det är ett bra tecken.
Tack, Doktor. Fortfarande här.
Nej, håll tyst. Jag måste koncentrera mig. Eh...
Okej.
Smaka på det här, Matris
Doktorn!
- Yaz, är hon okej?
- ..Doktorn?
Doktorn, vi är här för dig.
Min fam.
Så hon är inte död.
Vem är de? Har vi fest?
Åh.
Alla de där minnena.
Matrisen.
Minnena brände Matrisen.
Åh, hon är klyftig.
Jag är klyftig.
Vi är klyftiga allihop.
Alla vi.
Hur många nu det är.
Okej, då.
Upp och iväg. Uff!
Nej, det är nåt som saknas.
Mästaren skapar en ny ras av Cybermän
och använder Tidsherrarnas kroppar.
En oändligt regenererande armé.
Jag måste stoppa honom.
Fort.
Ni ska inte vara här.
Inga människor på Gallifrey.
- Om det hjälper, så har vi sprängmedel.
- Och en plan.
Cyberskeppet är parkerat mitt i din hemstad,
det är klart att spränga.
Vi kommer att placera bomber strategiskt
runt hela skeppet, inklusive några tillräckligt nära kärnan.
Ja. Bra. Gör det.
Men det kommer inte åstadkomma allt.
En ras av CyberMästare, de får inte slippa av planeten
måste stoppas.
Och era bomber kommer inte göra det.
Vi behöver mer!
Men det finns inte mer.
Mästaren har sett till det.
Mästaren har sett till allt.
Är du okej, Doktorn?
Det är vad som har stört mig.
Det är den där saken han sa till mig.
Vilken sak vem sa?
Den halv-konverterade Cybermannen.
Alltings död...
...finns i mig.
Det är vad han sa! Argh!
Men vad betydde det?
Det finns en myt kring honom.
Dödspartikeln.
Legenden säger att han, den, vaddetnuär...
...har en Partikel i en liten kammare inuti sitt bröst.
Den slår ut allt organiskt liv på en planet.
Det var hårt.
Eller så är det en lösning.
En timer på ett sprängmedel som aktiverar Partikeln.
- Tydlig evakueringsplan.
- Bara om du har ett sätt
att få oss av den här planeten innan den smäller.
Klarar ni att sätta upp sprängmedlen?
Jag tar hand om resten.
Mötespunkt i korridoren under färjan.
Sätt fart, nu!
Då behöver jag ett spår av Mästaren
Hittat honom.
Hittat aktiveringskärnan.
Om den här smäller,
så kommer det att sätta igång kedjereaktioner över hela färjan.
Vi är klara.
Dröm sött, töntar.
Var är Mästaren? Han borde vara här.
Mästaren? Gjorde han det där?
Men Dödspartikeln är fortfarande på plats.
Bara mindre än förr.
Om Mästaren gjorde det här...
...vad hände med Cyberiet?
Tror du att jag inte kände din koppling mot mig?
Lade ut ett falskt spår.
Men jag lämnade en present.
Du och jag, Matriskammaren.
Ingen annan. En sista gång.
Okej då.
Jag måste få er alla av Gallifrey.
Kära nån.
Ursäkta för kort varsel.
Men det verkar som att huvudutlösaren har en egen vilja...
...och har satt igång alla de andra också!
Får jag föreslå att vi väldigt skyndsamt drar härifrån?
Spring!
Mänsklig livsform lokaliserad. Radera.
Avrätta alla människor.
Alla människor måste raderas.
Mänskligheten skall utrotas!
Explosiva medel upptäckta!
- Tack för varningen!
- Ni lever fortfarande, eller hur?
Härigenom, allihop! Kom igen!
Det är en Tardis.
Det är en Tardis, eller hur?
Ser så ut.
Förlåt, vad händer nu?
Den här kan ta oss hem.
Rör inte. Fungerar fortfarande.
Några sprängmedel kvar?
En. Bara för nödsituationer.
Tidsutlösning? Bara manuell detonation.
Ja. Såklart.
Jag tar den.
Så vadå, Doktorn, vad tänker du?
Ett alternativ kvar.
Jag måste använda Dödspartikeln på Gallifrey.
På mitt hem.
På Mästaren och hans nya ras av Cybermän.
Säker på att du vill göra det?
Jag är säker på att jag inte vill göra det, men det finns inget val.
Om Mästaren och Cybermännen kommer av den här planeten,
kommer de vara ostoppbara.
Jag startade det här med Shelley och Cyberiet.
Nu måste jag avsluta det.
Ensam.
Vad?
Tardisen kommer ta er tillbaka till Jorden. Allihop.
Ni kan slå er ner i 2000-talet.
- Du kan inte mena allvar.
- Dödligt.
Men du då? Om du detonerar den där, så dör du också.
Det är så det måste bli.
Och jag skulle göra det på ett ögonblick
för det här universumet.
För er...
...min fam.
Vi kommer inte låta er!
- Du får inte göra så här!
- Släpp mig, Yaz!
Snälla.
Yaz.
Kom igen.
Lev fantastiska liv.
Jag sa helt klart inga plus-ettor.
Tja... Åh!
De följer var jag går nu.
Tänker du låta dem att skjuta mig?
Nej, Doktor.
Från och med nu, önskar jag mina fiender ett långt och hälsosamt liv,
så att den kan skåda mina många triumfer,
för de kommer att vara många.
Du ser blek ut.
Oh, ja!
Cyberiet lever i mig nu, Doktor.
Se....
Jag har sett fram emot att se din min om det där.
Jag kan känna det
flyta runt i mig,
informationen, strategierna,
...medvetandet.
Det är så vackert.
Och se på oss.
Jag har knäckt dig
och skapat en ny ras.
Och nu....
Tja, nu ska jag erövra...
...allting...
Åh!
Du tror att du har knäckt mig?
Du får ta i lite mer än så.
Du har gett mig en gåva.
Mig själv.
Tror du att det kan förstöra mig?
Tror du att det gör mig mindre?
Det gör mig MER.
Jag är mängder mer
än jag någonsin trott eller vetat.
Du vill att jag ska vara rädd för det
för att du är rädd för allting.
Men jag är så mycket mer än du.
Wow.
Åh.
Så, varför är vi här?
Åh, bra, mycket bra.
Det är därför jag lämnade den till dig.
Undrade om du skulle...
...förinta mig,
förinta de här livsformerna,
alla kropparna i valven,
varje organisk cellulär livsform på den här planeten...
...för alltid.
Och dig själv.
Skulle du göra det?
Ja.
Den här gången...
...ja.
Sätt fart, då.
Du startade allt det här, avsluta det nu!
Kom igen, kom igen!
KOM IGEN!
KOM IGEN; KOM IGEN!
Vad har du ens kvar?
Du känner inte ens ditt eget liv.
Se hur lågt jag har fört dig
Jag har vunnit, Doktor.
Du kanske skapade mig, men jag har förstört dig.
Bli död.
Bli mig.
Kom igen.
Kom igen, kom igen...!
För ett ögonblick där, tänkte jag kanske.
Argh!
Åh, Doktor.
Universum kommer lida för din svaghet.
Det ska jag se till.
Inte om jag har något att säga till om.
Ursäkta mig?
Inga plankare!
Du kan inte vara kvar, jag ställde in kontrollerna!
Jag följde dig ut.
De försökte stoppa mig,
men jag ville vara säker på att de här sakerna är borta.
- Och nu kan jag vara det.
- Nej.
Du startade inte det här, det gjorde jag.
Jag var en del av motståndsenheten
som skickade Cyberiet tillbaka genom tid och rum!
Men uppenbarligen skickade vi det inte tillräckligt långt.
Så det här är min botgöring.
Mitt att avsluta.
Min resa slutar här.
Men universum behöver fortfarande dig.
Så, jag föreslår att du springer.
Men... Spring, doktor!
Du skulle bara våga.
Doktor!
Känner du dig fortfarande säker?
Döda honom.
Dödade dig först.
Härigenom, allihop, nu!
Det här är Jorden.
Vi är på Jorden.
Vi är hemma.
Hon fick hem oss.
Men vad händer med henne?
Åh, ja, snyggt.
Bra kameleontkrets.
Men jag blir tvungen att lämna dig där.
Jag kan tänka mig värre platser att spendera en evighet.
Hej, kompis.
Tack.
Hem, ljuva hem.
Vi fick lift hem på ett annat sätt.
Var inte svartsjuk.
Jag ska hämta upp dem nu.
Kanske bara behöver ett ögonblick.
Vad?
Judoonsk Enhet för Kalla Fall.
Flykting, Doktorn.
Dom, helt livs fångenskap,
maximal säkerhetsanstalt.
Vad?
Vad!?
Sync and corrections by btsix
www.addic7ed.com
More
Less
Erfarenhet
Arbetat med översättning antal år: 4. Registrerad på ProZ.com: Apr 2020.
Aegisub, Amara, Dreamweaver, Indesign, memoQ, MemSource Cloud, Microsoft Excel, Microsoft Office Pro, Microsoft Word, OmegaT, MS LEAF, Trados Studio, XTM
Worked full-time with translation since 2020. Mainly with IT and gaming material, but also with very much medical and technological material. I've worked with many different platforms and software, and am very flexible with my clients' different needs.
The 4 years before that I worked as a DevOp in a multilingual organization. This meant development and installation of different systems, translations of systems that lacked translations, and developing systems and web pages in Swedish and English. The work was in the NGO and political field, and all internal documents needed to be produced in Swedish and English. The IT work has given me good skills in software, development, and UI concepts.
I have been a part of the local spoken word/poetry stage for 20 years, and have produced literary texts for most of my life, mainly in Swedish.
I have worked in quite varying fields, and this has given me a very wide vocabulary of technical language.
Expertis